CARL FREDRIK von BREDA
Bildkonstnär. Född 16 augusti 1759 i Stockholm, död 1 december 1818 i samma stad. Han hade holländskt ursprung. Uppvuxen i ett förmöget hem. Fadern var konstkännare och skriftställare. Utbildning: 1778 blev han elev vid Konstakademien för Lorentz Pasch d.y. vilkens syster Ulrika Pasch var den första kvinnan som kom in i Akademien. Han var framgångsrik och medaljerades ett flertal gånger för sina porträtt. Han anlitades vid hovet och han målade skådespelare och Gustav den III satt modell för honom 1787. Han deltog samma år i Konstakademiens tävlan om det stora priset, men det var Jonas Åkerström som fick det. Han reste till England på egen bekostnad och stannade i London till 1796. I första början arbetade han i J. Reynolds ateljé. Han lyckades hävda sig i konkurrensen i London. Konstnären T. Gainsborough var av stor betydelse för honom. En tid vistades han i Birmingham, där han målade ett porträtt av James Watt. Innan han återvände till Sverige gjorde han en kort visit i Paris 1795. Han blev snart landets ledande porträttmålare och var en belevad gentleman och varje lördag var det soaréer i hans hem. Professor vid Konstakademien 1796-1810. Han är den engelska romantikens främste representant i Sverige. 1811 bildades Götiska Förbundet, för att uppliva de gamla göternas frihetsanda, mannamod och redliga sinne. 1814 bildades Sällskapet för konststudium, där Per Henrik Ling föreläste om de nordiska myternas betydelse och användande i bildande konst. 1812 adlades han, men då han dog sex år senare var han deprimerad och tyckte att tiden hade sprungit ifrån honom. Sveriges förste romantiker. Representerad: Konstnärens fader 1785, Carl Gustaf de Ron 1797, Teresa Vandoni 1797, alla i Nationalmuseum i Stockholm, Göteborgs Konstmuseum och i Malmö Museum, samt Martina von Schwerin 1804.
Mer info om CARL FREDRIK von BREDA»