BIRGER SIMONSSON
Bildkonstnär. (BIRGER Jörgen). Född 1883 i Uddevalla, död 1938 i Stockholm. Utbildning: 1902-1904 studerade han botanik i Lund för Bengt Lidfors, men beslöt sig för att bli bildkonstnär 1904 och han börjar som elev på Zartmanns skola i Köpenhamn där han blir nära vän med den norske konstnären Henrik Sörensen. När Konstnärsförbundets 1905 öppnar sin tredje skola börjar han där, men den blir han besviken på och beger sig ner till Paris. Fram till 1907 besöker han även Stuttgart och Adolf Hölzel. Hösten 1907 bildas gruppen De Unga där han ingick som medlem. 1909 var en utställning med vernissage i Hallins konsthandel i Stockholm. Året innan hade den grupp av konstnärer, som studerat i Paris för Matisse återvänt hem och Isaac Grünewald tillhörde den. Det uppstod osämja mellan Birger Simonsson och honom. De Unga hade ytterligare två utställningar 1910 och 1911. Han deltog även då. Fiendeskapet mellan dem hade då blivit så djup, att gruppen därefter splittrades. Då bildades gruppen, De åtta i vilken han inte ingick, utan det blev Göteborg och Valand istället där han var lärare 1916-1919. Han tillbringade efter första världkriget långa perioder i Paris där han blev inspirerad av Bonnards färgkonst och den äldre, högt uppskattade Renoir. Den gemensamma förankringen i Bohuslän och ett likartat temperament band honom starkt till den forne läraren och senare vännen Karl Nordström. I sitt måleri arbetade båda till en början i en mörk, nästan dyster färgskala, som med åren alltmera ljusnade och i hans fall kan man tala om en bländande ljusexplosion i de sista landskapen från 1938. Han förknippas med Göteborg och det nära kontakter han även hade med det moderna norska måleriet. Han målade porträtt, figurkompositioner, samt landskap med motiv från Västkusten, Norge och Frankrike. Utförandet präglas av säkerhet i teckningen och vanligen med kraftig kolorit. Representerad: Moderna muséet i Stockholm, Porträtt av ung dam, Landskap i motsol. Göteborgs Konstmuseum, Flickporträtt, Från Telemarken 1917 och Franskt landskap. Nationalmuseum i Stockholm, Prins Eugens Waldemarsudde, samt i Norrköping, Örebro, Gävle och Ystads muséer. Professor vid Konstakademien från 1931.
Bild: Pojkar. DE UNGA: Gruppen ville stå för det nya och tillkomsten var egentligen endast som trots mot den äldre generationen konstnärer, till exempel Karl Nordström som då var lärare på Konstnärsförbundets målarskola. Nordström som varit en av de som tidigare revolterat mot Konstakademien (se Opponenterna) blev nu alltså själv måltavla för denna nya konstrevolution. Många av medlemmarna var ganska stridbara. 1909 gör gruppen en epokgörande utställning på Hallins konsthandel i Stockholm - trots att konstnärerna då enbart ställde ut verk som var influerade av sina lärare på Konstnärsförbundet så ansåg ändå samtiden att det var fråga om ett nytt måleri. De som medverkade på denna utställning brukar kallas 1909 års män.
De Unga hade ytterligare två konstutställningar. Utställningen 1910 som var den utställning som tog landets konstintresserade med storm. Sedan 1911 som blev deras sista innan de upplöstes. Huvudsakligen ställdes måleri ut, men Ivar Johnsson ställde ut skulpturer, Artur Sahlén grafik samt Einar Nerman teckningar. Till utställningarna trycktes speciella kataloger med försättsblad i träsnitt av Isaac Grünewald. På de tre utställningarna ställde sammantaget 22 män samt på sista utställningen även en kvinna ut, Fanny Falkner. Flera av gruppens medlemmar beundrade August Strindberg och gruppen donerade 75 kr till den nationella insamlingen till hyllning av honom, vilken startades våren 1911. Detta kan säkert förklara varför hans sista förälskelse Fanny Falkner tilläts ställa ut, trots paragrafen i deras stadga att inga kvinnor fick vara medlemmar. Det skedde dock utanför katalogen.
Det var två konstnärer som ingick i De Unga men som inte ställde ut med dem, August Lundberg och Per Tellander. Konstnärer som aldrig var medlemmar i gruppen men som ändå ställde ut med dem var: Fanny Falkner, Artur Sahlén, Gabriel Strandberg, Einar Nerman, Edward Hald, Ivar Johnsson och Erik Lindwall. Efter De ungas upplösande efterträddes de av andra grupper, först de Åtta och senare Falangen. Många av De unga ingick i dessa nya konstellationer. Som respons till bildandet av en exklusivt manlig förening bildade en grupp kvinnliga konstnärer 1910 (året efter De Ungas första utställning) Föreningen Svenska Konstnärinnor.
Bild: Pojkar. DE UNGA: Gruppen ville stå för det nya och tillkomsten var egentligen endast som trots mot den äldre generationen konstnärer, till exempel Karl Nordström som då var lärare på Konstnärsförbundets målarskola. Nordström som varit en av de som tidigare revolterat mot Konstakademien (se Opponenterna) blev nu alltså själv måltavla för denna nya konstrevolution. Många av medlemmarna var ganska stridbara. 1909 gör gruppen en epokgörande utställning på Hallins konsthandel i Stockholm - trots att konstnärerna då enbart ställde ut verk som var influerade av sina lärare på Konstnärsförbundet så ansåg ändå samtiden att det var fråga om ett nytt måleri. De som medverkade på denna utställning brukar kallas 1909 års män.
De Unga hade ytterligare två konstutställningar. Utställningen 1910 som var den utställning som tog landets konstintresserade med storm. Sedan 1911 som blev deras sista innan de upplöstes. Huvudsakligen ställdes måleri ut, men Ivar Johnsson ställde ut skulpturer, Artur Sahlén grafik samt Einar Nerman teckningar. Till utställningarna trycktes speciella kataloger med försättsblad i träsnitt av Isaac Grünewald. På de tre utställningarna ställde sammantaget 22 män samt på sista utställningen även en kvinna ut, Fanny Falkner. Flera av gruppens medlemmar beundrade August Strindberg och gruppen donerade 75 kr till den nationella insamlingen till hyllning av honom, vilken startades våren 1911. Detta kan säkert förklara varför hans sista förälskelse Fanny Falkner tilläts ställa ut, trots paragrafen i deras stadga att inga kvinnor fick vara medlemmar. Det skedde dock utanför katalogen.
Det var två konstnärer som ingick i De Unga men som inte ställde ut med dem, August Lundberg och Per Tellander. Konstnärer som aldrig var medlemmar i gruppen men som ändå ställde ut med dem var: Fanny Falkner, Artur Sahlén, Gabriel Strandberg, Einar Nerman, Edward Hald, Ivar Johnsson och Erik Lindwall. Efter De ungas upplösande efterträddes de av andra grupper, först de Åtta och senare Falangen. Många av De unga ingick i dessa nya konstellationer. Som respons till bildandet av en exklusivt manlig förening bildade en grupp kvinnliga konstnärer 1910 (året efter De Ungas första utställning) Föreningen Svenska Konstnärinnor.