ERIK ERIKSSON
Bildkonstnär. (ERIK EDVAR). Född i Stockholm 8 september 1882, död i Stockholm december 1954. Utbildning: En tre månaders aftonkurs hos Carl Wilhelmson blev hans enda egentliga utbildning, för övrigt var han autodidakt. Utdrag ur katalog vid separatutställningen vid Galler Brinken 1962. Erik Eriksson var till sin borgeliga proffesion civilingenjör och teknikern krav på framställningen vederhäftighet går igen i hans produktion som konstnär. Som 20-åring fick han anställning i Stockholms stads tjänst. Först hos Drätselnämnden och sedan hos Stockholms Hamnförvaltning där han fungerade som byråingenjör till dess han pensionerade sig. Hans kollegor minns honom som en tystlåten, samvetsgrann tjänsteman. Som 20-åring fick han anställning i Stockholms stads tjänst. Först hos Drätselmämnden och sedan hos Stockholms Hamnförvaltning där han fungerade som byråingenjör till dess han pensionerades. Hans kolleger minns honom som en tystlåten, samvetsgrann tjänsteman. Redan tidigt hade hans intresse för måleriet valmat och utställningens äldsta arbeten föreskriver sig från åren 1907 - os. Det är två uppställningar och ett porträtt präglade av en naiv saklighet där troheten mot verkligheten närmar sig det fotografiska återgivandet. En tre månaders aftonkurs hos Carl Wilhelmson blev hans enda egentliga utbildning, för övrigt var han autodidakt. Den korta studietiden satte emellertid spår i hans måleri. Den kärva exaktheten hos läraren känner vi igen i en rad arbeten. Studiet av de impressionistiska målarna ger sig också starkt tillkänna och den intima impressionistiska vardagsskildringen kom att bli utmärkande för dans konst. Hans intresse för människan ledde till fina porträttstudier av ömsint observation där modellerna var familjen och de närmaste vännerna. Rec. utdrag: Det är ett starkt verklighetstroget måleri, ibland nästan manisk exakt i sin återgivning. Men Erik Eriksson var verkligen en sann konstnär, en man med fin poetisk känsla för ljusverkan och valörer. Bäst syns det i den intressanta svit av porträttstudier som bildar huvudlinjen i denna minnesutställning, men också i några stadsbilder och landskap. Birger Norman Tidn. Arbetet Erik Erikssons konst är ärlig och kärleksfull; dess naivitet har ingenting med valhänthet att göra - den är tvärtom ofta mycket skicklig - utan med den trosvisshet inför det egna sättet ätt måla. Erik Eriksson bör aldrig ha tvivlat på det berättigade i den sakliga realismen. Den ledde honom också nära modellernas ansikten; hans porträtt är värdiga och utan någon tillgjordhet, intima utan att vara sentimentala. Själva andan i hans konst ärmycket tilltalande. Ulf Linde DN Representerad: Nationalmuseum, Moderna museet, Stadsmuseet, Folkskoledirektionen och Stockholmsstads förvaltningar.