AMALIA LINDEGREN

AMALIA LINDEGREN
Bildkonstnär. Född 22 maj 1814 i Stockholm, död 27 december 1891 i Stockholm. Amalia Lindegren blev moderlös vid tre års ålder och adopterades av änkan till sin påstådde far, Benjamin Sandel. Utan undervisning i konst tecknade hon i blyerts, svartkrita och olja. Hennes begåvning för teckning gjorde att Carl Gustaf Qvarnström såg till att hon blev en av de fyra kvinnor som år 1849 accepterades som elever vid Konstakademien. Hon intogs som elev med särskild dispens, eftersom kvinnor under denna tid inte togs emot som ordinarie elever av akademien. De övriga tre var Jeanette Möller, Agnes Börjeson och Lea Ahlborn. Hon ansågs vara lovande nog att 1850 bli den första kvinna som fick ett stipendium att studera konst i Paris, där hon kvarblev till 1854. Hon blev där elev hos Léon Cogniet och Ange Tissier. Åren 1854-55 besökte hon Rom, och återvände sedan till Paris. Hon besökte även Düsseldorf och München. År 1856 återvände hon till Sverige och blev ledamot av Konstakademien samma år. Amalia Lindegren målade porträtt, genre och folkliv. Hon inspirerades främst av Adolph Tidemand, Hans Gude och Per Nordenberg och den "moderna tyska stilen". Den tavla hon skickade hem från Paris till akademien föreställde en dryckesscen, som enligt akademien var "ett för en kvinna överraskande motivval" och "denna dryckesscen bär icke ringaste spår av att vara gjord av en mamsell". Som porträttör berömdes hon för sin observationsförmåga. Hennes tavlor från Dalarna, ofta djupt sentimentala bilder av söta men sorgsna flickor, var mycket populära; Lillans sista bädd ställdes ut i Paris 1867, Philadelphia 1876 och Chicago 1893.
Bild:Drottning Lovisa av Danmark 1851-1926.


Mer info om AMALIA LINDEGREN»

Om amanda

Lexikonett amanda, är en del av KULTUR1.se Sveriges Kulturnät Copyright © 2004-2019. KULTUR1.se Sveriges Kulturnät.
Läs mer om Lexikonett amanda »