JOHNNY GRANDERT
Bildkonstnär, tonsättare, musiker, född 11 juli 1939 i Stockholm. Grandert studerade vid Musikhögskolan i Stockholm från 1959 och fortsatte efter examen 1963 sina studier i Tyskland, Italien och USA. År 1973 blev han rektor för kommunala musikskolan i Norrtälje och från 1986 stadens musikledare. Som tonsättare är han i huvudsak autodidakt. Han valdes in som medlem i Föreningen svenska tonsättare 1967.
"Namnet Johnny Grandert borgar för det där lilla extra som för oss en aning längre ut, högre upp, där vi får större utblick, där horisonterna vidgar sig och näsborrarna skälver en aning och andetagen djupnar.
Det har inte funnits många musikpersonligheter av hans speciella kaliber. Man har gjort jämförelser med Claude Loyola Allgén, men det ska isåfall vara för envetenhetens och självständighetens skull, för annars finns det inte många likheter mellan den bohemiske och slutligen av omständigheterna till undergång predestinerade f.d. medlemmen av Måndagsgruppen och denne grandiose enfant terrible Grandert, även om hans väg i kulturen avslöjar en vildhjärna av Guds nåde, men i hans fall utövande en ”controlled madness”. Kreativiteten flödar genom Grandert som testosteronet i en uppkaxad tonårsgrabb, och han lyckas kanalisera denna frustande livskraft i mängder av kompositioner i olika idiom. Uppenbarligen sneglar han inte åt något håll, utan går egensinnigt vägen fram i egna tankar, vilket länder honom till heder. Vi behöver fler konstnärer som följer sin egen väg, och som inte, som Gunnar Ekelöf sa i Färjesång (1941) ”…hundlikt löper till sin egen vittring…”, vilket är så vanligt i det trånga och snåla kulturklimat som provinsen Sverige tyvärr framhärdar i. Möjligtvis hittar man influenser från Charles Ives och Edgar Varése, men dessa original visade ju själva, genom sina egna exempel, vägen ut i det oerhörda, det ödsligt ensamma och skojfriskt zenartade, som grunden för skapandet.
Grandert blev trumslagare i Frälsningsarmén vid sex års ålder. Hans konstnärliga bana var tidigt uppenbar. Han började spela dragspel och trumpet, och dessutom att måla, varefter han blev ledare för skolans blåsorkester. Vid sexton års ålder tog han det medvetna beslutet att bli tonsättare, och tog sig för med att komponera bl.a. en stråkkvartett efter uppgifter i Nordisk Familjebok!
Han kom in på Musikhögskolan vid första försöket, men han betraktar sig som autodidakt både som tonsättare och målare."
"Namnet Johnny Grandert borgar för det där lilla extra som för oss en aning längre ut, högre upp, där vi får större utblick, där horisonterna vidgar sig och näsborrarna skälver en aning och andetagen djupnar.
Det har inte funnits många musikpersonligheter av hans speciella kaliber. Man har gjort jämförelser med Claude Loyola Allgén, men det ska isåfall vara för envetenhetens och självständighetens skull, för annars finns det inte många likheter mellan den bohemiske och slutligen av omständigheterna till undergång predestinerade f.d. medlemmen av Måndagsgruppen och denne grandiose enfant terrible Grandert, även om hans väg i kulturen avslöjar en vildhjärna av Guds nåde, men i hans fall utövande en ”controlled madness”. Kreativiteten flödar genom Grandert som testosteronet i en uppkaxad tonårsgrabb, och han lyckas kanalisera denna frustande livskraft i mängder av kompositioner i olika idiom. Uppenbarligen sneglar han inte åt något håll, utan går egensinnigt vägen fram i egna tankar, vilket länder honom till heder. Vi behöver fler konstnärer som följer sin egen väg, och som inte, som Gunnar Ekelöf sa i Färjesång (1941) ”…hundlikt löper till sin egen vittring…”, vilket är så vanligt i det trånga och snåla kulturklimat som provinsen Sverige tyvärr framhärdar i. Möjligtvis hittar man influenser från Charles Ives och Edgar Varése, men dessa original visade ju själva, genom sina egna exempel, vägen ut i det oerhörda, det ödsligt ensamma och skojfriskt zenartade, som grunden för skapandet.
Grandert blev trumslagare i Frälsningsarmén vid sex års ålder. Hans konstnärliga bana var tidigt uppenbar. Han började spela dragspel och trumpet, och dessutom att måla, varefter han blev ledare för skolans blåsorkester. Vid sexton års ålder tog han det medvetna beslutet att bli tonsättare, och tog sig för med att komponera bl.a. en stråkkvartett efter uppgifter i Nordisk Familjebok!
Han kom in på Musikhögskolan vid första försöket, men han betraktar sig som autodidakt både som tonsättare och målare."
Mer info om JOHNNY GRANDERT»