GUNNAR BINDER

GUNNAR BINDER
”GUNNAR BINDER, född 1970 i Stenungsund, sen Kodebo och idag göteborgare, har ett måleri som är svårt att definiera. Det är lågmält, trolskt och lurigt på samma gång. Med motiv som hamnat i nytt ljus, ny färg eller jämte nya grannar.
"Jag är rätt fascinerad av de där symbolerna, som huset, det är slitet och lite banalt. Och där försöka väcka nytt liv i det. Det är spännande att utforska gränsen mellan det banala och det som inte är banalt".
"Som i målningen ”tisdagsfenomen”, (titeln föddes ur att veckodagen tisdag är så intetsägande, så trist", berättar Gunnar). Och där står en typisk hussiluett i en typisk glänta, med traditionell gavel, vanliga fönster och lagom lutande tak. Men i den dämpande blåtonade färgskalan, skjuter en gul strimma oväntat in. Som gör skillnaden. Som får oss att tro på under och sagor, meteoriter och stjärnfallens önskedrömmar. Även på en tisdag.
Det finns en sagoton i bilderna. Färgskalan som kan hamna var som helst, tvärtemot, och med uttryck som korsar varandra.

"Jag gillar att blanda olika stilar. Jag startar på ett sätt, sen kan resten bli annorlunda.
Där en perfekt målad skata kan sitta i hörnet av en för övrigt abstrakt målning. Som kastad in i en annan skog.

GUNNAR JOBBAR LÅNGSAMT, målar över och förändrar.
– Många har jag hållit på med i flera år. Målningen förändras hela tiden. Men är de med på utställningen är de klara, då ändrar jag inte mer. Oftast.
Motiven är också stillsamma, de är landskap, spår av människor, väsen, men inte så mycket rörelse. Mest betraktelser. Det finns en väntan, som i bilderna av den bortvända pojken. Han är stilla men i färd med att se åt en annan värld.
Där magin och detta andra nu, i en dämpad regnbåge, består.”

Anna Berglund, ST-TIDNINGEN 9 november 2005.

Dissonanterna har kanske tystnat, men intresset för att balansera på gränsen finns kvar. Vad är banalt? Vad är icke banalt? Vad nytt finns det att hämta bland utslitna motiv och symboler? I måleriets stund handlar det dock ändå alltid om att vara sann mot sig själv. Att försöka beröra sig själv. Lyckas man med det, finns ju även möjligheten att man kan lyckas beröra någon annan.

Jag kan gärna återanvända ett citat som användes till en utställning för några år sedan:

"Gunnar Binder målar i olja, i en expressionistisk och koloristisk tradition. Dåtid, nutid och framtid möts i en målerisk samtidssaga, där barnet oftast står i centrum."

Det som var nutid är idag dåtid. Det som var framtid är idag nutid.
Men allt är sig ändå ganska likt.

Gunnar Binder.
Bild: Skata.


GUNNAR BINDER finns också på Svenskakonstnarer.se »
Mer info om GUNNAR BINDER»

Om amanda

Lexikonett amanda, är en del av KULTUR1.se Sveriges Kulturnät Copyright © 2004-2020. KULTUR1.se Sveriges Kulturnät.
Läs mer om Lexikonett amanda »