OLOF AHLBERG
Skulptör. Född 1876 i Häggenäs, död 1956 i Stockholm. Utbildning: Han studerade i Stockholm, Paris och Italien. Han blev elev för ornamentikbildhuggaren Erik Olsson i Umeå. Han blev uppmuntrad och flyttade till Stockholm och började studera vid Tekniska skolan aftonskola 1901-1904 Tekniska skolans högre konstindustriella kurs. Han studerade på dagarna och arbetade på kvällarna som lärare i ornament-modellering på aftonskolan. 1905 fick han ett stipendium från Kommerskollegium och reste till Tyskland där han besökte bildhuggarateljéer och muséer. För att kunna stanna längre tog han anställningar som konsthantverkare i Berlin och Weimar. Han återvände till Sverige och 1908 kunde han börja ägna sig åt sitt eget skapande på allvar. Han och hans maka Anna Granberg, också skulptör, reste till Paris och stannade ett halv år. Han studerade vid Académie de la Grande Chaumière för Jean-Antoine Injalbert. Han tog till en början intryck av Injalberts realism, som i bronsskulpturen, Tvagning, 1908 med hustrun Anna som modell. Den antogs till Salongen, Salon Nationale des Beaux Arts, Paris. Han återvände till Stockholm 1909. Han blev känd som en klassisk skulptör och flitigt anlitad. Han var mycket skicklig i sin materialbehandling antingen han arbetade i trä, brons, marmor, granit, kalksten från Gusta i Jämtland eller offerdalsskiffer. Träet intog sedan tidiga år en särskild plats i hans skapande och han högg i så skiftande träslag som furu, päronträ, teak, elfenbensträ, björk, buxbom och lönn. Materialen varierade oftare än motiven, som han många gånger tog upp på nytt. Han gjorde resor till Italien 1921 och 1923, den senare på stipendium från Konstakademien, och det var framförallt renässanskonsten i Florens som fängslade honom. Han besökte Grekland vid flera tillfällen. Den klassiska eller nordisk-antika stil som blev hans och som han förblev trogen bygger på intryck från antikens konst, influenser från den nya europeiska skulpturen och nordisk naturalism. Han hämtade också impulser från jugendstilens dekorativa slingor och mönster och var hela livet intresserad av ornamentik. Offentlig utsmyckning: Lantbruk, Handel och Sjöfart, på Svenska Handelsbanken i Stockholm, gruppen, Far och son, i Badhusparken i Östersund Brons 1921, Torgbrunn i Strängnäs, gruppen Moderslycka i Eastmaninstitutet i Stockholm, altartavla 1928 Rödöns kyrka, Jämtland, i hanskyrkokonst som innefattar altarutsmyckningar, krucifix, dopfuntar, madonna och apostlagestalter, skurna i trä och målade eller förgyllda, kan man spåra inflytande från äldre svensk och utländsk medeltida konst. Han utförde verk för Kristinakyrkan, Jönköping, Landeryds kyrka, Östergötland och Los kyrka, Hälsingland, och i Jämtland för Föllinge kyrka. Han anlitades ofta för att utföra gravvårdar och skapade också en trätavla till Frösö kyrka till minne av de omkomna vid en flygolycka 1938 vid Trappberget i Västerbotten. Mor och barn Granit 1943 Östersunds sjukhus, Bronsport Handelsbanken, Stockholm, en dopaltartavla i Häggenås kyrka.
Representerad: Moderna Muséet i Stockholm, Östersunds museum. Carl Lignell Röd granit 1915 Länsmuséet, Östersund.
Bild: Innerlighet Ekebergsmarmor 1923.
Representerad: Moderna Muséet i Stockholm, Östersunds museum. Carl Lignell Röd granit 1915 Länsmuséet, Östersund.
Bild: Innerlighet Ekebergsmarmor 1923.