INGEBORG LUNDIN

INGEBORG LUNDIN
Glaskonstnär. Född 30 mars 1921 i Växjö, död 1992. Hon kom till Orrefors glasbruk 1947- 1971. Utbildning: teckningslärare vid Konstfack. Utställningar: 27 år gammal debuterade hon på NK i en utställning med det 50-årsjubilerande bruket. Hennes vaser med lätt surrealistiska gravyrer bröt mot brukets gravyrtradition, men kritiken var positiv. Hon arbetade både med bruksglas och konstglas. I bruksglaset prövade hon djärva experiment i glasserviser. I konstglaset lät hon utsmyckningen stanna vid en lätt ritsning med tunna linjer. "Hennes umgänge med tunna och spröda glasformer har någonting så självfallet och en så förtjusande doft av ungdom att man förstår att hon hör till de lyckliga unga konstnärer, som tidigt funnit sin väg", skrev Nils Palmgren. Det sägs att hon förde in en ny ton i 1950-talets svenska glaskonst, mer poetisk, lätt och graciös. På H55 väckte de stora timglasen uppmärksamhet liksom glasföremålet som kom att bli decenniets mest kända, Äpplet. Stipendier, utmärkelser: Lunningpriset 1954 och guldmedalj vid Triennalen i Milano 1957, gav henne internationell ryktbarhet. På 1960-talet förnyade hon arieltekniken och kom att kallas, Det svenska glasets luftande. 1971 lämnade hon Orrefors, men återkom i början av 1990-talet med en serie unika glas för Målerås glasbruk 1990-1991. Representerad: Nationalmuseum i Stockholm.
Bild: Orrefors, 1962, i arielteknik.


Mer info om INGEBORG LUNDIN»

Om amanda

Lexikonett amanda, är en del av KULTUR1.se Sveriges Kulturnät Copyright © 2004-2024. KULTUR1.se Sveriges Kulturnät.
Läs mer om Lexikonett amanda »