IDA von SCHULTZENHEIM
Bildkonstnär. (IDA Eleonora Davida). Född 1859 i V Skedvi, Västmanland, död 1940. Hon började sina studier vid Tekniska skolan i Stockholm 1877 och 19 år gammal blev hon elev vid Fria Konsternas Akademie, Konstakademien i Stockholm. Som akademiens stipendiat fick hon 1888 resa till Paris och fortsätta sina studier för Constant. Hon studerade teckning vid Akademi Julian och fick porträttmålaren Jules Lefebvre till lärare. Hennes närmaste umgänge blev med andra blivande kända konstnärer som Carl Larsson och Anders Zorn. Hon har målat djur, som kor och hundar. men ganska snart blev djurporträtten hennes specialområde och det var främst hundar som låg henne varmt om hjärtat. Under åren i Paris kom hon i kontakt med den franske djurmålaren Charles Jacque, som gav henne många fruktbärande impulser. Med salongsmässig realism återgav hon de älskade husdjuren, ofta med tidstypiska arrangemang med kuddar och schalar. Relativt snart vann hennes konst också allmän uppskattning och vid Världsutställningen i Paris 1889 tilldelades hon Mention honorable, för en hundmålning. Därefter erhöll hon vid ett flertal tillfällen utmärkelser och hedersomnämnanden, bland annat vid utställningar i Paris 1890 och 1892, samt på Chicagoutställningen 1893. Där fick hon guldmedalj samtidigt med konstnärskollegan Anders Zorn. Under en period betecknades hon som Europas flitigaste hundporträttör och valdes bland annat in i Verein Bildender Kunstkvinnen Österreichs, där hon blev hedersledamot. 1893 lämnade hon Paris och bosatte sig hos sin bror i Gävle. Hon bildade 1910 Föreningen Svenska Konstnärinnor och var dess självskrivna ordförande ända fram till 1939. Bakgrunden till dessa föreningar var att kvinnors konstnärliga verksamhet inte togs på allvar, varför det behövdes ett forum, som kunde samla dem, ordna utställningar och förmedla internationella kontakter. På hennes och väninnan Ebba Ficks initiativ bildades 1912 Gästriklands Hemslöjdsförening. Under åren 1915-1919 var hon föreningens ordförande och därefter vice ordförande fram till 1930. Hon utförde en banbrytande gärning för hemslöjdsföreningens utveckling. När hon bosatte sig i huvudstaden var hon en erkänd konstnärinna och intog en rangplats bland Sveriges "målarinnor." Ett bevis på detta fick hon i december 1927, då hon av kung Gustav V tilldelades utmärkelsen Litteris et Artibus för sina framstående förtjänster inom konstens område. Hon blev också vår tids kungliga hundporträttmålarinna, såväl hos drottning Sofia som hos drottning Viktoria. När drottning Viktoria som kronprinsessa kom till Sverige, kallades hon för att måla hennes tyska hund Tress. Ett flertal av dessa hundporträtt hänger i dag på Stockholms slott. Samma år som hon avled 81 år gammal 1940, anordnades en stor minnesutställning över henne på Nationalmuseum. Representerad: ett antal gravyrer i Kungliga Biblioteket i Stockholm, fem oljemålningar på Nationalmuseum i Stockholm och i hemstaden Gävle har ett flertal verk av hennes hand, Gävle Museum, Terrängstudie, samt Linköpings museum.