CARL PLAGEMANN

CARL PLAGEMANN
Bildkonstnär. (CARL Gustaf). Född 1805 i Södertälje, död 1868 i Rom. Utbildning: Han studerade först till apotekare, tog provisors och därefter studentexamen. Han läste ett år vid Falu bergsskola och tjänstgjorde sedan på apotek i Kristianstad. Efter en resa till Köpenhamn väcktes hans konstnärslängtan och efter en tids studier för Fredric Westin blev han 1827 elev vid Konstakademien, där han snart uppflyttades i modellskolan och fick pris för Epameinondas död 1829, Herkules på bålet, 1830 och Faëton kör solens vagn och träffas af Jupitersblixt, I831. Samma år år reste han till Italien i sällskap med den engelske legationssekreteraren S:t George. Han målade på beställning av Leda och svanen, samt Han var två år i Florens och blev där påverkad av det toskanska 1400-talsmåleriet. I juni 1833 vandrade han till Rom. Han hade svårt att klara sig ekonomiskt där och tog anställning hos en konsthandlare, greve Cabrall, och experimenterade en tid med att renovera och komplettera gamla skadade målningar, som konsthandlaren sedan sålde som verk av gamla mästare. Han hade stor förmåga att kopiera och genom kemiska konstgrepp gav han sina kopior ett åldrigt utseende. Då han 1836 fick Konstakademiens resestipendium, upphörde hans förbindelse med Cabrall och han skickade hem flera originalmålningar. Judit, Krigare, S. Agnes. Han ställde ut 1836, Självporträtt 1838, Konstakademien, Judas återställer de trettio silverpenningarna, Konstakademien - en replik väckte uppseende i Rom 1840, Mandolinspelerska, 1843, Månskenslandskap från Subiaco,1847, Nationalmuseum och Grekiska flyktingar 1851, Göteborgs museum. Bland denna tids svenska konstnärer var han den ende som lät sig påverkas i sitt måleri av Italien. Nyklassisistisk stil och hans delvisa påverkan av nazarenerna. Han levde sitt eget liv utanför landsmännens kretsar. Han var en lyrisk drömmare och romantiker, som hade sina stunder av pojkaktighet och skämtlynne. Han var också den ende svenske konstnären, som tog aktiv del i Roms försvar mot fransmännen 1849 och som korpral och sedan sergeant, var med i flera strider. 1852 lämnade han Rom i sällskap med en 18-årig italiensk flicka, som han enleverat ur ett kloster. Han var två år i Madrid, där han kopierade kungen av Württembergs tavlor, som var målade av Tizian och Paolo Veronese. Efter 23 år utomlands återkom han till Sverige 1854. Han stannade över vintern i Umeå med sin italienska hustru och bosatte sig sedan i Stockholm. Där blev han ledamot av Konstakademien 1856, men gick miste om den professur som han hade hoppats på och startade ett institut för målning och teckning några år. Han var teckningslärare vid Slöjdskolan, Karlberg och ett gymnasium, men hade svårt att förtjäna sitt uppehälle. och blev i hemlandet en främling både personligen och med sin konst. Bland hans målningar var förutom porträttet, den sentimentala Nunnan i sin cell, 1856, Göteborgs museum, Den goda tomten, Italiensk fruktförsäljerska, med hustrun som modell, 1861, ett nytt exemplar 1865, Nationalmuseum, Natten i Betlehem, 1862, Backanter med en ung satyr, 1863, båda de sistnämnda i Nationalmuseum. Han restaurerade även en del tavlor för Nationalmuseum. Han återvände 1867, till Italien och fick återse Rom, konverterade till den katolska läran och året efter dog han på ett sjukhus 1868. Offentlig utsmyckning: Herdarnas tillbedjan, altartavla till en kyrka i Irland. altartavlorna Kristus välsignar barnen i Lovö kyrka, 1866 och Nattvarden i Sävars kyrka i Västerbotten. För den svenska konsten blev hans arbeten utan betydelse. Hans sätt att måla hade inga förutsättningar att bli uppskattat i Sverige och den kyla, som han mötte tyckes ha påverkat även hans konst.
Bild: Man vid måltid, blyertsteckning.


Mer info om CARL PLAGEMANN»

Om amanda

Lexikonett amanda, är en del av KULTUR1.se Sveriges Kulturnät Copyright © 2004-2024. KULTUR1.se Sveriges Kulturnät.
Läs mer om Lexikonett amanda »