ESTER HENNING
Bildkonstnär. Född 1887 i Yngshyttan i Värmland, död 1985. Hon var nummer fyra i en syskonskara på åtta. Fadern var skomakare och senare nattvakt vid järnvägen i Mora dit familjen flyttade. Han var en särling som betedde sig underligt. Alla barnen, varav flera hade konstnärliga anlag, uppfattades som originella. Hon flyttade hemifrån redan vid 12 års ålder för att förtjäna sitt uppehälle. Då började hon också måla. År 1911 åkte hon till Stockholm och sökte in på utbildningen för konsthantverkare på Tekniska skolan. Hon måste också försörja sig som hembiträde och diskerska. Det var ett hårt liv och hon tvangs avbryta studierna 1913, samtidigt som hon blev arbetslös. De svåra tiderna med världskrig och livsmedelsbrist gjorde att hon svalt. Hon hade konstnärsambitioner och blev också uppmärksammad för sina verk, bland annat i tidskriften Idun. Men 1916 bröt hon ihop och fick föras till sjukhus. Efter några år i frihet kom hon till Säters sjukhus, De första åren skulpterade och målade hon och protesterade mot inspärrningen. Men sedan gav hon upp, anpassade sig till patientrollen och målade inte på tio år. Var hon besvärlig eller aggressiv, låstes hon in på den oroliga avdelningen eller i ensamcell. Hon ritade på undersidan av sjukhusets bänkar. När hon inte hade några kritor målade hon med blommor och blad som hon mosade sönder med fingrarna. Därefter kom hon till Uppsala hospital och Beckomberga. Hon försågs av sköterskor och doktorer med visst konstnärsmaterial, mest linne och tråd, och skapade broderier nästan som om hon målade med pensel. Hon vårdades på mentalsjukhus för schizofreni i 66 år. Under den tiden producerade hon ett stort antal konstverk, varav några visades på Bror Hjorths Hus i Uppsala 2001.
Bild: Naken kvinna vid blommande hägg.
Bild: Naken kvinna vid blommande hägg.