VILHELM Fritjof HOLMGREN
Bildkonstnär, född 1863, död 1943. När han reste till Paris för första gången 1889 var det för att dekorera den svenska paviljongen på världsutställningen. År 1900 for han dit igen och denna gång blev han kvar. I en tidningsintervju har han berättat om hur han likt många andra svenska konstnärer gick på Montparnasse utan att riktigt komma igång med målandet. Så en dag träffade han konstnären Nils Forsberg som föreslog honom att flytta över till Montmartre. Så fick det bli. Han skaffade sig en bostad i samma hus som Forsberg och började måla modell på ateljé hos franska konstnärer som Carrière, Cormon och Humbert. Han kände genast att han hamnat i rätt miljö. Det var så han fördes in på en traditionell konstutbildning i Frankrike. Man stod i en stor ateljé och målade modell tillsammans och på lördagarna kom mästaren in och gav kritik. Utbildningen gav resultat. 1905 och 1906 deltog han i Salongen i Paris och fick erkännande. Under tiden i Frankrike träffade han sin blivande fru, fransyskan Jeanne Ferrand. Tillsammans fick de sonen Léo, som kom att bli en framstående skulptör. I början av 1910-talet flyttade familjen till Sverige. Väl hemma i Sverige hade han en stor separatutställning med ett hundratal verk hos Salong Joël i Stockholm 1912. Recensenterna strödde sina välvilliga lovord i konstspalterna. Här fann de äntligen en konstnär som lämnat modenycker och effektsökeri därhän och ”istället lagt allt sitt arbete och all sin kärlek på studium av naturen”. Trots dessa lovord kom denna utställning att bli hans enda samlade framträdande för publik. Efter framgångarna på den viktiga Salongen i Paris och succén i Stockholm drar han sig undan från utställningsvärlden. Under resten av sitt liv målar han utan tankar på utställningar och försäljningar. Hans motivvärld är familjen. Idylliska trädgårdsbilder och interiörer varvas med färgstarka blomsterstilleben och landskapsmålningar. Ofta förekommer hustrun Jeanne i mål ningarna. I sitt motivval har han en motsvarighet i den tio år äldre konstnärskollegan Carl Larsson. Parallellerna mellan de båda konstnärerna är många. De hade båda en svår barndom, bestämde sig tidigt för att bli konstnärer, reste till Paris, målade i en internationell anda med sikte på den livsviktiga Salongen, men kom sedan att bli skildrare av familjelivets idylliska tillvaro. Det är väl troligt att bakgrunden till deras motivval står att finna i den stora glädje och uppskattning de båda måste ha känt inför sina lyckliga familjeliv, i ljuset av deras allt annat än lyckliga barndom.
Bild: Le Tréport.
Bild: Le Tréport.
