JOHAN KROUTHÉN

JOHAN KROUTHÉN
Bildkonstnär, född den 2 november 1858, död i december 1932, idealistist och konstnär. Han föddes i Linköping och var son till handlaren Conrad Krouthén och Hilda Åberg. Släkten kom från Norrköping och flera generationer hade arbetat som tenngjutare. Familjenamnet Krut ändrades genom att varubeteckningen Krut-tenn förfranskades till Krouthén. Hans far kom till Linköping 1850 och startade en manufakturaffär vid Stora torget. Affären gick bra och 1857 kunde han gifta sig med sömmerskan Hilda Åberg. Han växte upp i ett välmående hem och han fick börja skolan på läroverket i Linköping. Vid 14 års ålder slutade han skolan och började arbeta åt fotografen och bildkonstnärn Svante Leonard Rydholm som hade en ateljé vid St. Larsplan. Här fick han fick lära sig grunderna i både målning och fotografering och vid 16 års ålder började han på Konstakademiens Principskola i Stockholm 1875. Den treåriga utbildningen innebar att eleverna fick lära sig att rita av klot och profiler, djur och växter. Efter de tre åren fick han fortsätta vid Konstakademin. I kursen, Lägre antiken, fick eleverna rita av gipsmodeller, i Högre antiken, teckna efter levande modell och i Landskapsskolan, fick de måla landskap. Under studietiden sökte sig många elever utanför skolan och han lärde känna konstnären Edvard Perséus. Perséus var kritisk till utbildningen på Konstakademin och tog med sina elever bland annat till Mariefred och Gripsholms slott för att måla av naturen. Han lärde också känna konstnärerna Oscar Björck och Anders Zorn, som studerade samtidigt på Konstnärsakademien. När Zorn på hösten 1881 blev varnad av akademiens rektor Georg von Rosen för dålig studiedisciplin svarade Zorn med att han omedelbart ville lämna akademin. Under detta utbyte kom även Krouthén in i rektorns arbetsrum och förklarade att även han genast ville avbryta sin utbildning. Under 1880-talet reste många svenska konstnärer till Paris och även han kom dit 1881. Han stannade bara endast en kort tid och målade själv ingenting där. Under 1881 och 1882 reste han istället runt i Skåne och Bohuslän och målade. Han målade då tavlor med motiv från Lomma och Masthugget. Från den här tiden kommer hans målning Stenigt landskap i Bohuslän, föreställande ett klippigt och ödsligt landskap och en barfotapojke som kommer vandrande på en grusväg. När målningen ställdes ut i Stockholm 1883 väckte den stor uppmärksamhet med sitt realistiska anslag. Ingenting verkar vara förskönat. Sommaren 1883 följde han med Oscar Björck till Skagen där det fanns en liten konstnärkoloni med målare från Danmark, Norge och Sverige och där stannade han från maj till åtminstone oktober. Skagenmålarna förespråkade en konstnärlig naturalism och istället för väderbitna fiskargubbar målade han det flacka ödsliga landskapet vid Grenen. Siesta med hustrun Hulda i hängmattan, 1885 efter månaderna i Skagen återvände han till Linköping och fortsatte att måla landskap. 1884 lärde han känna den då 18-åriga Hulda Ottosson. De möttes på Linköpings slott där Hulda var med i en skönhetstävling. Hurvida hon vann tävlingen eller ej är dock osagt. Johan lär ha blivit fullständigt tagen av den vackra Hulda och hon blev först hans modell. De gifte sig 1886. Parets första barn dog samma år, vid födseln. 1891 födde Hulda tvillingar men dog själv i barnsäng. Att försörja sig som målare i Linköping vid den här tiden måste uppenbarligen ha varit svårt och Krouthén anordnade flera konstlotterier med sina tavlor som priser. I Linköping målade han flera privata trädgårdar, Wallenbergska parken och Trädgårdsföreningen. Målningen Vår i trädgården från 1886 visar Biskopträdgården och har tillkommit genom att han först fotograferat ett motiv och sedan målat detsamma i ateljén. I målningen har det från början funnits både en man och en kvinna med, men mannen har senare blivit övermålad och en kvittenbuske har tillkommit. 1889 tilldelades målningen guldmedalj när den visades vid Salongen i Paris. Salongen har sagts vara impressionismens genombrott och flera svenska konstnärer fick pris. En jämförelse mellan fotografiet och den färdiga målningen visar att han lämnat realismen och blivit idealist. Han nöjde sig inte med verkligheten utan lägger till skuggor och ljusdagrar och när han blev intervjuad förklarade han att en målare ska skickligt och korrekt måla av naturen när den är som vackrast. Stiftsbibliotekarie Segersteen i sitt hem, 1885, hör kanske till hans mest kända verk. I rummet hänger flera av hans målningar och vanför dörren hänger Sovande pojke från 1883. Under 1880-talet började han också måla porträtt och interiörer. Precis som i målningarna från trädgårdarna visar även interiörmålningarna människor som ofta sitter helt passiva. En av de mest kända av dessa interiörer är en målning som visar stiftsbibliotekare Segersteen i sitt hem. Erik Hjalmar Segersteen var en av hans gynnare. 1891 avled hans hustru Hulda i barnsäng och han och hans barn flyttade till stadsdelen Gottfridsberg. 1902 gifte han sig med Clara Söderlund. Under 1890-talet blev han allt mer känd och han fick måla allt mer på beställning, till exempel porträtt av kända linköpingsbor. Han fick också göra målningar till kyrkor, bland annat altartavlan i Kärna kyrka, Vånga kyrka och Sankt Larskyrkan i Linköping. Han var en av de första friluftsmålarna i Sverige. Vår i trädgården från 1886 visar Biskopträdgården. Hans senare måleri, ofta trädgårdsscener med blommande fruktträd, rosiga moln och pickande höns, blev mycket populära, men drog ned hans anseende som konstnär. Representerad: i Östergötlands Länsmuseum, Stenigt landskap Bohuslän, 1882-1883, Höns på ladugårdsbacken, Skagen 1883, samt Sommarsiesta 1885. Göteborgs museum, Halmstackar, sommarbild från Skagen 1884. Norrköpings Museum, Sovande gosse, 1883. Norrköpings Stad, Bibliotekarien Segersteen i sitt hem 1886.
Bild: Trädgårdsinteriör av Johan Krouthén.
Nyförvärv: Trädgårdsinteriör av Johan Krouthén
Nationalmuseum - 2012-02-01 09:15
Nationalmuseum har förvärvat målningen Trädgårdsinteriör från Linköping av konstnären Johan Krouthén. Den detaljerade målningen visar fältläkare Ernst Boman med familj och är daterad 1887-1888. Nationalmuseum äger sedan tidigare endast ett verk av Krouthén vilket gör det glädjande att samlingarna utökas med ytterligare ett från konstnärens bästa period. Johan Krouthén (1858-1932) hörde till den konstnärsgeneration som fick sitt genombrott under 1880-talet, då en franskorienterad realism dominerade det svenska måleriet. Till skillnad från många generationskamrater bodde emellertid Krouthén aldrig någon längre tid i Frankrike i sin ungdom. Sommaren 1883 följde han med målarkollegan Oscar Björck till Skagen och anslöt till den konstnärkoloni som arbetade där. Han deltog under 1880-talet i oppositionsrörelsen mot Konstakademien och blev medlem av det nybildade Konstnärsförbundet. Johan Krouthén växte upp i en borgerlig familj i Linköping och målningen som Nationalmuseum nu förvärvat, daterad 1887-88, skildrar en miljö som konstnären var väl förtrogen med. I trädgården sitter fältläkaren Ernst Boman med hustrun Mechtild och dottern Gudrun. Mannen och kvinnan är elegant klädda, men figurernas poser och de tillsynes tillfälligt utplacerade trädgårdsmöblerna ger ändå bilden en avspänt informell karaktär. Tekniken är mycket exakt och Krouthén har lagt ned stort arbete på att med precision återge motivets detaljer. Under 1880-talet utförde Krouthén flera målningar med liknande motiv från Linköpingstrakten. Konstnären kom senare att framför allt bli känd för sin stora produktion av idylliska vårlandskap med röda stugor och blommande fruktträd. Nationalmuseum äger sedan tidigare endast en målning av Krouthén, och det är därför glädjande att museet nu lyckats förvärva ett representativt verk från konstnärens bästa period. Målningen förvärvades med medel ur Hedda och N.D. Qvists Minnesfond. Nationalmuseum har inga egna medel att förvärva konst och design för utan samlingarna berikas genom gåvor och privata stiftelse- och fondmedel.


Mer info om JOHAN KROUTHÉN»

Om amanda

Lexikonett amanda, är en del av KULTUR1.se Sveriges Kulturnät Copyright © 2004-2024. KULTUR1.se Sveriges Kulturnät.
Läs mer om Lexikonett amanda »