OLOF ARENIUS
Bildkonstnär. Född i Uppsala 1700, död i Stockholm 1766. Utbildning: Han började läsa teologi , men blev i stället elev hos porträttmålaren David von Krafft 1716-1724. År 1730 reste han till Holland. Han vistades där i sex år och lärde känna både det gamla måleriet och modeströmningarna inom porträttkonsten. Han gifte sig i Haag med en holländska. Återkommen till fäderneslandet 1736 utnämndes han till hovmålare på Hessiska staten, hos konung Fredrik och kom i ropet som porträttmålare. Han blev lärare på Ritarakademien och en av C.H Tessins skyddslingar. De följande tio åren var han den mest omtyckta porträttören bland de ledande kretsarna i Sverige. Han hade en exceptionell förmåga att ta fram de väsentliga hos dem han porträtterade. Han skapade ett starkt helhetsintryck av sina personer genom att bygga upp målningarnas grundformer med stora färgfält i fylliga toner. Han förbinder de karolinska och gustavianska måleriets människoskildringar och klassicism. Hans verk betydde mycket för framtiden i synnerhet för Carl Gustav Pilo, men när Gustaf Lundberg kom hem tog han över societetsmåleriet, med sina pasteller. Olof Arenius blev på 1750-talet åsidosatt. Han blev i det närmaste berövad sitt levebröd, så han arbetade som expert på gammal målningsteknik och restaurerade verk i Drottningsholms konstsamling. Han dog fattig. Representerad: Nationalmuseum i Stockholm, Uppsala, Per W. Wargentin Göteborgs Konstmuseum, Lund Universitets konst museum och Augustin Ehrensvärd Helsingsörs Museum.
Bild: Kvinnoporträtt, 1740.
Bild: Kvinnoporträtt, 1740.
Mer info om OLOF ARENIUS»