CARL Wilhelm WILHELMSON
Bildkonstnär och grafiker. Född 12 november 1866 i Fiskebäckskil, Bohuslän, död 24 september1928. Han började studera vid Slöjdföreningens skola samtidigt som han var lärjunge på en litografisk verkstad. Med hjälp av besparingar och stipendier tog han sig, efter en tids studier på Valands Konstskola, för Berndt Lindholm och Carl Larsson, vidare till Leipzig. Där arbetade han som yrkeslitograf innan det bar av till Paris. Under några få år lyckades han etablera sig som konstnär och uppmärksammades vid Salongens utställningar. Salongen i Paris var, liksom Konstakademins pristävlingar i Sverige, ett nålsöga att passera där priser delades ut och konstnärer blev till erkända namn. Han har mest målat genretvlor, med fiskartyper från Bohuslän, gummor med knotiga kinder, gubbar i sydväst, småflickor som sjunger och leker. Färgen är ofta tunt pålagd med dukens vita grund fläckvis synlig, mest framträdande är kobolt. Det trötta och resignerade i hans porträtt av äldre människor är mästerligt uttryckt. Han har även arbetat med etsningar med motiv som båtar och hamnvyer. 1896 blev han föreståndare för Valand, Konsthögskolan i Göteborg, ett uppdrag han innehade fram till 1910. Han hade i Stockholm en välbesökt målarskola. Professor vid Konstakademien 1925-1928. Representerad: Fiskarkvinnor på väg från kyrkan, Trött, Kyrkfolk i båt - utmärkta speglingar i vattnet , Två flickor och Höstmorgon i Nationalmuseum i Stockholm. Han har även arbetat med väggmålningar i Stockholms centralpostkontor, skiss i Malmö Museum och i Stadsbiblioteket i Göteborg, dessutom har han målat porträtt, av prins Eugen. Han är även representerad med ett 10-tal arbeten i Göteborgs Konstmuseum, på Prins Eugens Waldemarsudde, Thielska galleriet och Statens Museum for Kunst i Köpenhamn.
Bild: Kvinnoporträtt.
Bild: Kvinnoporträtt.
Mer info om CARL Wilhelm WILHELMSON»